*~Vejjro~*

Jag hade verkligen hoppats på lägenheten i Sköndal.
Innan jag ens hade sett den så kändes allt så bra.
Men när jag och mina käre far kom till fastigheten igår så blev jag chockad redan direkt när jag klev innanför porten. Ska vi gå ner en trappa?
Det visade sig att lägenheten var en suterränglägenhet.
Neeeeeej! Jag som verkligen inte vill bo på markplan. Det känns otryggt, det blir direkt insyn. Fan fan fan... jag som verkligen trodde på den här lägenheten. ;(

Nu står jag i valet och kvalet om huruvida jag ska tacka ja eller nej till en andrahandslägenhet som jag har möjlighet att få hyra från och med december och ett halvår framåt.
Tackar jag ja till den så slipper jag iaf tänka på boende ett bra tag. Men samtidigt så blir inte mitt "bostadsproblem" löst, bara uppskjutet. Jag måste fortfarande fortsätta att leta boende, om inte direkt, så iaf till våren. Tänk om jag skulle få ett kanonbra erbjudande under tiden? Som jag då måste tacka nej till för att jag redan har ett kontrakt på ett halvår?
Men å andra sidan kan det ju bli helt raka motsatsen, jag kanske inte alls hittar något under dessa 6 månader. I så fall vore det ju skönt att iaf få bo ensam ett litet tag.
Men orkar jag hålla på att flytta hit och dit hela tiden?
Fan...